Hej på er! Det var inte igår. Det har varit många som nästan lite oroligt hört av sig och undrat vad som hänt, om jag blivit sämre eller så. Men nej det är snarare tvärtom, jag blir bättre och bättre och därför känner jag inte något behov av att skriva om det som ni förstår. Hur som helst är det idag 10 månader och 10 dagar sedan jag opererade mig. Och vart de tio månaderna har tagit vägen frågar jag mig varje dag. Och nu är det dessutom två månader sedan jag senast sammanställde en utvärdering så nu är det väl dags igen så att ni får lite insikt om hur läget ligger till just nu.
Smärta: Smärtan består men i och med att jag klarar att vara väldigt aktiv nu så antar jag att den blivit bättre. Jag känner mer eller mindre smärta och obehag konstant i halsryggen. Inget konstigt utan det bara är så i läkningsfasen efter operationen och många andra opererade känner precis samma som mig. Vilket är skönt för då är det inget konstigt med mig. Detta varierar ju dock varje dag också. Därför vissa dagar orkar jag knappt en 100 meters promenad på grund av detta men vissa dagar orkar jag vara på benen från tidig morgon till sen kväll utan någon som helst vila däremellan. Det där med dagsform ni vet. Jag undrar hur länge detta ska bestå, jag tror att den dagen detta är mer eller mindre borta så kan jag kalla mig själv frisk och fit for fight. Annars är även Trapeziusmuskulaturen bättre men är även ett problem efter för mycket aktivitet vissa dagar. 
Humör: Inte kan jag påstå att mitt humör är något annat än glatt. Jag har ju mina dagar, de dagar jag har ondare är jag såklart lite mer dämpad men övergripande del så är jag pigg och glad. Jag mår i alla fall väldigt, väldigt bra. Jag är friskare än vad jag någonsin varit och jag har chansen att göra väldigt mycket roliga saker nu för tiden. Jag försöker att vara i nuet och inte tänka överdrivet mycket på framtiden. Så jag gör så mycket jag kan med mina kompisar för det är sådant som ger mig mest energi och glädje vilket jag märker har väldigt positiv inverkan på nacken också. Det hänger ju ihop allt sådant där. 
För i övrigt gör jag ingen som helst rehabilitering eller behandling nu för tiden. Jag bara är, låter mig läka och gör vad som faller mig i smaken. Annat har känts för tidigt och bara retat igång nacken. Denna helgen har jag förresten spenderat med en del av Nackskadeförbundets styrelse och vi har bara umgåtts, gjort lite utflykter, ätit god mat och fört intressanta diskussioner och planer på tal. Alltid skönt att träffa andra opererade och utbyta erfarenheter och tips osv. Guld värt. Nu ska jag spendera kommande dagar hos min mormor och morfar och bara vila ikapp lite. Jag har gjort lite för mycket i princip varje dag i ett par månader nu. Levt lite över vad jag egentligen klarar av men jag har även än så länge haft mitt livs bästa sommar så något får det väl vara värt. Men nu ska jag vila och känna efter i några dagar, lätt att skjuta undan det när man har ”fullt upp” annars. Det där med balans va…
Ta hand om er så hörs vi!
Oj vad jag flängt runt på slutet. De senaste månaderna har jag knappt varit hemma över huvud taget. Bara mellanlandat, packat om och sedan dragit iväg igen. Jag mår bra av miljöombyte så jag trivs faktiskt väldigt bra. Och det är också 100 % tack vare alla runt omkring mig och förstås även för att jag blir bättre och bättre. Min medicin har ju varit och är att se till att ha saker att se framemot och saker att längta till. Då blir det rutin och tiden går snabbare. Det är mitt sätt att trivas i min egen vardag nu helt enkelt, lite av min räddning. Viktigt att komma ihåg är att bara för att man är i en läkningsfas och oförmögen att kunna göra allt som friska människor gör så är inte alltid lösningen att ligga hemma i sängen. Man mår bättre av att göra en massa olika saker och träffa andra människor. Beroende på och med många undantag förstås, dessa saker jag nämner nu hade ju knappt varit tänkbara tiden innan min operation. Men nu är dem det och det ger mer energi än vad det tar. Och det om nåt är ett tecken på hur frisk jag börjar bli.
Och den senaste månaden alltså. Wow vad det händer grejer. Förra veckan åkte jag båt och dessutom hoppade i vattnet från båten i Stockholms skärgård och i helgen var jag på studentfiranden och nattklubb två dagar i rad. Och det var utan att jag fick något bakslag jag inte kunde hantera. Bakslag, ja absolut. Men inget sådant som tog glädjen ifrån mig eller uppgav en ohanterlig smärta. Det går inte ens in i min hjärna att jag faktiskt fixade det. Det är såklart svårt för er att veta vad jag kan och inte kan göra men där ser ni, jag ligger inte bara i sängen och jag vilar inte hela dagarna. Det gör jag ju nästan aldrig. Jag måste alltid försöka att planera in några lugnare timmar på en dag (det går inte alltid) för att allt ska bli hållbart. En lugn morgon, en lugn eftermiddag eller en lugn kväll. Ja ni hajar grejen. Men utöver det kan jag vara på benen utan allt för stora svårigheter. Är jag inte noggrann med den lilla vilan måste jag senare ta till den stora vilan, alltså en hel vilodag. T.ex. nu efter en intensiv helg så vilade jag hela måndagen och nu, torsdag, börjar jag vara på banan helt igen. Jag får hela tiden ge och ta för att få ihop allt men det känns jättebra ändå.
Så jag blir verkligen bättre och bättre hela tiden. Vissa dagar tänker jag på att jag ju egentligen inte vet hur frisk jag kan bli. När kommer dagen då jag kan börja jobba, när har jag inte ont någonstans över huvud taget, eller när kommer jag aldrig tänka på att jag är stel i nacken. Jag vet inte om, jag vet inte när och jag vet inte i vilken utsträckning. Jag har inga svar och det kan göra mig lite nojig ibland men vem skulle inte bli det. Hur som helst så är ju det allt jag strävar efter just nu, bli frisk och kunna göra allt jag vill. Dit vill jag så dit ska jag. Man hittar sina vägar. Och jag har konstaterat det förut men jag får frågan nästan dagligen- ja min operation är det bästa beslutet jag någonsin tagit. Inte en enda cell i min kropp känner ånger. Och det finns inget jag önskar mer än att alla ska få chansen, för alltså jag kan nästan lova er det, livet kommer tillbaka. Sakta men säkert.
immovableneck.wordpress.com 