Vidare om återbesöket

Trot eller ej så diskuterade vi ju utöver historien om Trapeziusmuskulaturen, faktiskt en hel del andra angelägenheter också på mitt återbesök. Bland annat så kollade vi på alla mina röntgenplåtar. De visade på viss progress avseende benläkning. Viss progress, och vad betyder det då? Ja tydligen kan man inte utläsa läkningen mer specificerat än så och så var det med den saken. Det verkar i alla fall pågå, om än inte färdigläkt ännu. Herregud vad det är tidskrävande detta. Utöver det så är det en skruv som enligt läkarspråk går genom foramen intervertebrale mellan C6 och C7. Den sitter helt enkelt inte riktigt som den ska men oavsett så skulle det bara bli större skada om man skulle fösöka åtgärda detta så det blev inget mer snack om den saken. Det är som det är helt enkelt, men ingen större fara än så. På plats i Barcelona gjorde ju jag en rörlig DMX röntgen och där kunde vi i alla fall se att den lilla rörlighet jag har sker väldigt enhetligt och precis som det ska. Himla skönt att det är på det viset i alla fall.

Här kan ni för i övrigt få perspektiv på hur mycket jag i maxläge faktiskt kan böja huvud och nacke framåt respektive bakåt. Inte speciellt mycket. Så be mig inte kolla uppåt på taknockar och förvänta er inte att jag ska se om jag spillt på tröjan är ni snälla…

Förutom det nämnda ovan lade man även märke till att jag har lite skolios. Aldrig har jag hört det förut. Men ja det var väl inget mer med det egentligen, det är väl många som inte har en spikrak ryggrad tänker jag. Men det hade varit roligt att veta om jag är född med det eller om det är något som blivit på senare tid. Vem vet. Och utöver allt detta har man ju så mycket mer man vill ha svar på. Hur mycket får jag bära? Där var svaret max 4 kilo. Jahapp så var det med den saken. Sjukgymnastik? Någon behandling? Ska jag göra någon rehab? Träning? Vad? Och vart går isåfall gränsen? Ska jag fortsätta fastän jag får jätteont? Ge mig en manual! Jag är trots alla dessa år fortfarande helkass på att veta vart gränsen går. Jag lyckas alltid på nåt höger eller vänster att passera den och göra för mycket av allt istället. Och då får jag ont, väldigt ont. Och jag vill ju inte göra något fel nu heller eftersom att jag ska dras med den här nacken i förhoppningsvis minst 80 år till. Så det krockar lite eftersom att jag faktiskt inte kan få klara och tydliga svar på alla dessa frågor. Jag måste hela tiden utgå från mig själv. Bla bla bla… Så vi lämnade det där och jag blev väl inte värst mycket klokare än så. Så ja summa summarum så är allt alltid upp till en själv.

Jag känner mig i alla fall manad att kanske, vad vet jag, skaffa ett gymkort eller nåt. Cykla lite, göra någon liten övning. Testa mig för lite helt enkelt. I dagsläget är promenader den enda fysiska aktiviteten jag gör och nu börjar jag känna att jag skulle klara av att göra något mer. Inte för att jag snörar på mig skorna och promenerar 2 mil om dagen men många dagar kan jag råka komma upp i totalt 1,5-2 mil totalt, utan att det går någon vidare nöd på mig därefter. Jag behärskar det med andra ord så nu tror jag ändå att nacken bara behöver få lite kött på benen framöver, bygga på sig lite muskler.

Och som en uppdatering efter senaste inlägget, nu är det strax över två veckor sedan ingreppet och än så länge är det väldigt stor skillnad på smärtan i Trapezius. Alltså verkligen jättemycket bättre. Så det bådar gott. Hoppas verkligen på det här nu. Summa summarum så tycker jag verkligen att alla borde åka tillbaka på återbesök. Det känns väldigt viktigt för framtiden. Lite typiskt var det ju att jag inte är där nu eftersom att det är 5-6 svenskar där just nu. Men äsch vi träffas ju ändå rätt ofta. Det är kul att vi är ett litet community som kan hjälpa varandra. Jag vet inte om ni hört hela historien om Matilda Nordling som är i Barcelona nu? Om ni inte har gjort det så googla hennes namn. Finner absolut inga ord.

Annons