I slutet på mars var jag som ni vet på möte med Nackskadeförbundet hos Socialstyrelsen och nu i torsdags så var vi där på uppföljningsmöte igen. Fem av oss var med och Socialstyrelsen har ett team på fyra personer med olika befattningar. Varför det var nödvändigt med ett uppföljningsmöte kan ni läsa er till på bilden här ovan. Det är anteckningar inför mötet men också en liten översikt om vad det talas om och vad mötena går ut på. Intressanta möten när man ser till vilket motstånd man hela tiden möter. Kort och gott kan jag väl säga att man slutar bannemig aldrig att förvånas. Man vet inte om man ska skratta eller gråta riktigt. Att vara nackskadad här i Sverige är ingen dans på rosor kan man väl lugnt säga. Och det är därför dessa mötena är så otroligt viktiga för mer än flera flera tusentals människor här i landet. Jag personligen tycker även att sådant här ändå är intressant att vara inblandad i för alltid lär man sig någonting nytt och får träffa en massa nya människor.
Hur som helst så oj oj oj vilken lång dag den här torsdagen var för mig. Åkte vid kl 07 från Östersund, 55 mil bil till Stockholm och efter det var dagen fullspäckad fram till kl 22 och då hade jag knappt hunnit vila något på hela dagen. Jag kan nog klassificera den som min mest aktiva på dessa åtta månader som passerat. Och det är jag väldigt glad för!
immovableneck.wordpress.com 