Utvärdering-8 månader efter operationen

Idag är det på pricken åtta månader och 5 dagar efter min operation, och även 46 dagar sedan jag senast gjorde en sådan här statusuppdatering här.

Smärta: Smärtan blir successivt bättre och bättre hela tiden. Jag lägger inte riktigt märke till förbättringen men i och med att jag för varje månad kan aktivera mig mer och mer och behöver vila mindre och mindre så blir det uppenbart att jag ständigt blir piggare. Det största förbättringen måste nog vara min Trapezius muskulatur. Det är inte varje dag som jag ens har smärta där. Det kan vara om jag råkat sova konstigt, promenerat för länge eller suttit upp för länge. Då kan jag få väldigt ont men det är ju inte ständigt. Det här är en förbättring som verkligen haft positiv inverkan på hela mig. Den tog ju kål på mig där ett tag… Smärtan och obehaget i halsryggen är kvar och jag tränar på att vara utan nackkrage. Det är ju halsryggen som är det stora ”problemområdet” men där gäller det bara att vara tålmodig. Men något smärtstillande har jag nog inte tagit på 2-3 månader nu.Humör: Mitt humör och jag rent psykiskt mår väldigt bra. Jag känner absolut inte några bekymmer på den fronten. Glad och pigg de allra flesta dagarna i veckan. Absolut har jag fortfarande bra och dåliga dagar men rent krasst om jag inte har för ont så är jag faktiskt jätteglad. Och det känns så skönt. De människor som dagligen umgicks nära inpå mig innan operationen också tycker ju att jag är en helt ny människa idag. Alltså ljusår från vem jag var då. Och det känner jag ju själv också. Samma person sjuk respektive frisk är ju egentligen två helt olika människor, sjukdom och smärta är lika med personlighetsförändring big time…

Övrigt:Först och främst, ser ni hur fina mina ärr har blivit på slutet? De börjar verkligen blekna till hudfärgat nu. Första halvåret hände det knappt någonting på den fronten men nu bara den senaste månaden så ser man stor skillnad. Alla som ser det nu blir nästan chockade för att det blivit sådan skillnad på så kort tid. Såret på huvudet som jag krigade så länge med är ju läkt sedan ett par månader tillbaka. Det är fortfarande en röd fläck och väldigt tunn hud men som sagt inget sår längre. Och håret försöker växa ut nästan överallt. Men det verkar gå väldigt trögt där på en fläck och Dr.Gilete tror inte det kommer växa nåt där framöver heller men man kan ju alltid hålla tummarna. På tal om något annat så har jag haft väldigt mycket nervsmärtor bak på huvudet de senaste veckorna, vilket är lite märkligt. Det har jag ju knappt haft på ett bra tag men nu verkar det vara igång igen. Men förutom det så är ju känseln i sin helhet där helt förstörd och jag har fortfarande ont när jag borstar och tvättar håret osv. Så det verkar lite envist, kanske alltid kommer att göra ont så vad vet jag. Nu åtta månader senare så tycker de flesta inklusive jag själv att jag är väldigt mycket rörligare. Och vissa jag träffar ser knappt att jag är stel. Det är väl för att jag har ett helt nytt rörelsemönster nu och att jag vågar ta ut svängarna lite och kompensera med andra kroppsdelar på andra sätt. Jag har lärt mig det nu. Men såklart så ser vissa lägen inte särskilt naturliga ut, typ som på bilden här ovan om någon ska ta en bild på mig från sidan… Då blir man påmind om min stelhet ganska fort. Men vad är väl det när jag stel i nacken mår 100 gånger bättre än när jag var rörlig i nacken. Då är det liksom inget snack om att jag faktiskt rockar min stela nacke 🙂