Utvärdering- 200 dagar efter operationen

Nu har det gått ett bra tag sedan sist jag skrev ett sådant här inlägg. Nästan hela tre månader och under den tiden har det ju självklart hänt en hel del.

Humör: Nu har jag varit på strålande humör i mer eller mindre en månad, vilket nog aldrig tidigare har inträffat. Inte på ett sådant här äkta sätt i alla fall. Har jag varit på bra humör tidigare har det oftast aldrig hållit i sig mer än någon dag eller timma eftersom att det praktiskt taget är helt omöjligt att vara annat än trött och grinig när man har ont. Men nu är det istället som så att jag till skillnad från tidigare då jag alltid var i ett dåligt mode med några få bra stunder så är jag nu i ett bra mode med några få dåliga stunder. Och det är ju en uppenbar skillnad faktiskt. Det allra härligaste måste dessutom vara att jag börjar få min energi och rastlöshet tillbaka. Som om jag knappt får utlopp för min energi vissa dagar, och det känns ju självklart helt underbart.

Smärta: Jag är fortfarande helt beroende av min nackkrage vilket ju känns lite sisådär, jag hade ju gärna varit fri den vid det här laget. Men jag måste ju lyssna på nacken och säger den att den vill ha nackkragen så är det ju bara att hänga på. Jag utmanar ibland men jag skulle ju aldrig gå hemifrån utan att ha den med mig. Jag har ju skrivit om varför förut och kortfattat beror hela den grejenb.la på att nacken spänner, smärtar och blir obekväm utan det stödet. Annars mår Trapezius och mina muskler bra mycket bättre nu för tiden. Om jag har gjort något för länge eller om jag har för tunga kläder så får jag ont på en gång då det liksom börjar krampa. Men det är absolut inte lika känsligt som tidigare men inte heller borta för gott ännu. Idag är det förresten faktiskt en hel månad sedan jag senast knaprade något smärtstillande, vilket ju är ett helt fantastiskt rekord att få slå. Och känslan av att jag inte ens behöver det för nacken är ju helt oslagbar och världens bästa framsteg.

Förbättring: Förutom allt ovan så börjar jag verkligen att komma in i mitt nya rörelsemönster nu och människor runt omkring mig påpekar nya saker som jag gör varje dag. Bara en sådan grej som att kolla under matbordet, böja mig ner om jag tappat något på golvet eller vända mig om bak i bilen. Sådana här vanliga vardagsgrejer som bara ska funka har jag ju behövt lära mig att göra annorlunda och nu när jag inte längre är lika rädd om nacken så blir det mer och mer naturligt.

Annons