Att inte få rätt hjälp och vård i sitt eget hemland

Jag har innan operationen svävat runt i nackskadad-sfären i flera års tid och inte lyckats slita mig loss från det. Kroniska smärtor i nacken och kognitiva samt motoriska besvär till följd av det, är ingenting som bara går att rymma ifrån. Inte utan rätt hjälp. Tillslut blir man uppäten av smärtan och det blir till den man är, man blir sin nackskada. Och det är någonting man tvingas leva med 24 timmar om dynget, oavsett hur mycket man försöker att undantränga det faktum. Tillslut har man ingenstans att vända sig, ingenting och ingen hjälper ju. Av den enkla orsaken att vi med nackskador, idag, inte har någon rätt till korrekt utredning och diagnos i Sverige.

Så istället söker man tröst och hjälp på annat håll. Man är illa tvungen att bli sin egen läkare eftersom att det inte finns någon som kan ge oss rätt hjälp här hemma. Så istället försöker man att hitta sina egna genvägar, eftersom att den enda, redan utstakade vägen för oss, är dömd att misslyckas. Vi är dömda att fortsätta leva med våra smärtor och handikapp för resten av våra liv, och vi är dömda att bli sämre och sämre för varje dag som går. Fastän det på andra platser i världen, finns hjälp som kan göra oss helt återställda och friska.

Vi människor och våra kroppar är ju uppbyggda på i princip samma sätt, oavsett varifrån i världen vi kommer ifrån. Men varför skulle då en nackoperation som i det här fallet, uträttas i b.la. Barcelona och USA, inte kunna hjälpa oss med nackskador i Sverige? Varför skulle den operationen göra spanjorer och amerikaner friska, men inte oss svenskar? Hur kan man i Sverige neka oss rätt vård? Hur kan de säga att det inte är något fel på oss när vi dag in och dag ut lider i oupphörliga smärtor? Hur kan man säga at det inte går att göra någonting åt våra nackskador? Varför ska svenska nackskadepatienter behöva vända sig utomlands för att få rätt vård? Hur kan man i Sverige förneka diagnoser som finns i andra delar i världen, som om de inte ens existerar? Eller ännu värre, hur kan man dra slutsatsen att det inte är något fel på oss bara för att vi inte ser sjuka ut på utsidan? Hur kan man påstå att vår smärta sitter psykiskt och att vi egentligen bara är deprimerade? För vem får ont i nacken till följd av en depression?

Nu har jag, till skillnad från många andra som fortfarande lider, fått rätt hjälp utomlands. Nu behöver jag inte längre söka tröst och hjälp för att bli av med min smärta. Jag står på andra sidan nu. Men istället måste jag hitta hjälp och skapa mig ny kunskap för framtidens krig, då jag ska försöka skapa mig själv rättvisa. Rättvisa för att jag som svensk medborgare som betalar mina försäkringar och skatt, ska ha rätt att få hjälp och vård för mina skador. Jag ska inte behöva betala min vård själv, inte när förutsättningarna i Sverige sägs vara i framkant med sin så kallade enastående rättvisa.

Det är redan dömt att misslyckas, många har redan försökt men förlorat i både tingsrätten, hovrätten och Högsta Domstolen. Men i framtiden när jag är frisk, så ska jag åtminstone försöka att få tillbaka mina 600.000 kr. Dessutom finns det många exempel på oss drabbade och vi kommer att kunna hjälpas åt. Men att det får gå till såhär i ett land som gör anspråk för att vara en rättsstat i framkant, börjar nästan likna propaganda och kan bara betyda att vi, uppenbarligen har en mycket lång bit kvar att vandra innan vi, på något vis, kan anse oss vara rättvisa i alla insatser.